När jag köpte Miller osett visste jag inte vilket temperament han hade. Vintern spenderade han hos Tina på lösdrift och jag hälsade på honom ibland. Mysig och söt. Insittningen gick utan problem, bara att sadla och hoppa upp. I april började vi rida på allvar. Fick hjälp och tips av flera duktiga tränare/ jockeys. Sommaren har gått åt till att jobba i skogen och träna miljöträning. Vi har haft lite bakslag såsom växtperioder och en hovböld som gav boxvila. Men han var rätt nöjd med att vara inne en vecka i sträck. Mat, vatten, egen box och slippa insekterna ute var för honom inget nerköp.
Igår mötte vi först en grästrimmer, två hästar på ridbanan intill vägen, två andra hästar på vägen, cyklar bilar och en motorcykel. Allt på samma gång. Han höll sig i skinnet även om han tyckte det blev för mycket. Vi jobbar mycket med att stanna, stå stilla och få godis. Han blir lyhörd och tycker det är roligt att vara med ut i skogen. Just nu kan jag rida honom själv och med andra hästar. Han går i alla gångarter i det tempo jag vill. Han kan stanna och fatta galopp från stillastående och från skritt. När vi joggar söker han sig fint neråt och i canter kan jag hålla honom låg och rund. Jag rider honom både i galoppsadel och innovan.
Det vi har kvar att checka av innan han går in i galoppträningen på allvar är: Lastning i släp, acceptera vattenslangen och sedan finliret med startboxträning och snabbjobb på bana.
Spännande!
Sedan fick jag goda nyheter från Finland. Jag mailade till dem om att göra en 120 ** eftersom jag gärna ville få in en sådan på Elliot innan vintern utan att behöva åka 160 mil enkel resa. Fick svar idag att de ska göra så. Mycket credit till Finland. De är mindre än oss i Sverige men mycket mer driftiga. Hur kommer det sig? Har de mer förbundsstöd eller vad beror det på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar