Galopp, USA och nya planer

Var länge sedan jag skrev något här. Inte för att det inte har hänt en massa, tvärt om.
Sedan sist så hittade jag roten till det onda på Elliot, ont i hoven pga liten hovböld och därmed lite om i vä fram. ET har fixat och han är superfin igen. Ett par veckor efter tog jag honom till galoppen men tyvärr räcker han inte hela vägen fram längre. Han är snabb, men när de andra växlar ner och drar på upploppet kan han inte längre. De explosiva musklerna är borta, och numer distansmuskler. Min träning för distans har i och för sig lönat sig men jag måste inse faktum. Elliot vinner inte mera på galoppen.

Ok sagt och gjort, en högre växel på Miller, han har kvalat sedan sist. Den hästen är så underbar. Fick ju ställa in första kvalet, blev en sväng till Ultuna och sy på kotan. Boxvila och promenixer, men det gjorde honom gott. Red ordentligt ett tag och kände att javisst, vi testar. Han fick springa kvalet med Gallab, en super arab från UK och två fullblod. Miller snabbast ur och accelererar bäst. Men sedan ryker de förbi honom och lämnar stackarn själv. Han klarar tiden och ser inte trött ut. Behövs bara mer träning och stamina. Så då fick han gå 1730 på Jägersro, med 3års bonus och där gick han först ur grind, ledde hela varvet runt. Sjuk känsla av att se sin häst leda fältet och verkligen ha VILJA! Men han höll inte hela vägen, mjölksyran tog honom och på upploppet trillade han ner. Men jag VET att denna grabb blir riktigt cool i framtiden. Behövs bara mer och professionell träning. Tänka till och träna rätt. Har spännande planer för grabben.

Fick ett meddelande på WhatsApp, alltid lika spännande. Hop on a plane and get to USA to ride 2*. KP, min kompis Hillories häst behövde pilot till en tvådagars CEI. Självklart! Ett par dagar innan så bestämde sig KP att få ont i ett ben, så istället fick jag rida Quick Sands. En Ganzir fast grå och bor i USA. De rör sig lika, är lika diviga och tokstabila. Vi joggade runt, ja verkligen joggade hela vägen. skulle ljuga om jag sa att jag galopperade mer än en mile av de 100 miles vi gjorde i backarna.
Dagen innan besiktade vi hästarna, Mark S fick Haydiah en vilding som också ägs av Hillorie. Jag hade gjort ett tappert försök att bada dessa två och tur att det inte var skönhetstävling. Ritten startade halv sju på lördag morgon, precis vid soluppgång och tog oss ut på första slingan till away vet. Dit kom groomväskan med transport men ingen groom. Allt var avslappnat och ingen sadlade av utom den blonde svensken i veterinärgrind. Gick finfint och Sandy hade puls 48. 45 min vila och sedan en slinga runt kullarna bakom och tillbaka till away vet. Här hade Sandy dålig koll på sin polare och blev lite orolig i pulsningen så den fick vi göra om, annars bara bra. Därefter tillbaka till campen. Banan var hela tiden starkt kuperad, ibland böljande och ibland rejäla klättringar. På vissa ställen såg man havet skymta och vi red runt jordgubbsodlingar som tack och lov inte var mogna, grusvägar som avlöstes i singeltracks med röd eller vit sand. Det var som att rida i en naturskön tavla, fast med skyltar om minor efter militärområdet och Mark babblande konstant. Samtalsämnena tog aldrig slut.

Vi hade sällskap av en Junior, de måste ha en sponsor med sig när de är under 16 år och samt Marks sambo. I veterinärgrind och dagsvila så promenerade vi hästarna ofta och lät dem äta och vila. De står uppbundna vid trailern som för i år var ny, eller bättre begagnad. Gigantisk med stor bodel med DUSCH! På kvällen gjorde vi sällskap in till stan, ja vad den nu hette. Vi var i området runt Marina nedanför San Jose.

Området hette Fort Or och ritten kallades Desert Gold, varför vet jag dock inte. Middag på en sjysst Mex restaurang och jag vräkte i mig kronärtskocka och chemi**** vad det nu hette. Jag sov som en klubbad säl hela natten och när jag vaknade kände jag att okey, ny sadel, mest trav och inte helt i ridform var en sällan skådat dålig kombination. Jag bytte till en annan Freeform, utan fendrar, bestämde mig för att jogga och gå lite under dagens ritt. Idag hade de bytt taktik för grindar. Vi red en enormt lång slinga, stannade ofta för vatten från de utställda baljorna. Hästarna hade tjock vinterpäls och det var uppemot 25 grader varmt. Tillbaka till campen och hästarna fick tummen upp med beröm. Ut på sista slingan, ja precis, vi red endast två långa och sedan i mål. Ridtiden blev exakt den samma, fast nu med bara en timmes paus. Hästarna fick vila en stund och äta innan vi åkte den 3 timmar korta vägen hem. Känner bara tacksamhet till Hillorie som lånade ut sin Sandy, som är för henne som Ganzir är för mig.

Vi hann även med andra hyss. På en grymt bra restaurang i San Francisco så åt vi en avsmakningsmeny av högsta kvalité. Fly Trap heter restaurangen och är man i stan och inte provar får man skylla sig själv! Tack Hoss!

Vi kollade även in lite saluhästar hos Helen Shelly arabians utanför Sacramento. Måste väl vara himmelriket att stå i en hage med 30 hästar och alla vill gosa med en. Jag har bestämt mig för två ston från USA och tar hem dem till våren. Spännande! 


Nästa plan, går till UAE. Åker på torsdag och återkommer med nya äventyr.

Hästarna hemma går i skritten, ska skos och sedan lugn vinterträning framöver. De mår finfint.