Ritten i USA var fantastisk, fina vyer, ingen stress lyckliga hästar. UAE är skillnad. Prestigen är så stor att det hela tiden är större race mellan fuskarna och ordningshållarna är i själva tävlingen. Jag red några tävlingar själv nu i december som jag brukar. Jag valde att rida för ett privat stall och en superfin ägare. Han bryr sig om sina hästar, men självklart en tävlingsmänniska. Ladiesrace med 12 bilar gjorde många brudar skogstokiga. Jag red min fina fux lugnt och fin i starten. Han kändes fin hela vägen även om han hade långa pulstider. I mål så fick vi inte ner pulsen, hans metabolik fixade inte tempot denna gång. Dagen efter red jag lugnt 80 km för ett Dubaistall. Hästen var kanonfin och vi red godkänt 18 plats av 139 startande. Dagen efter det, ja jag är inte klok men det vet jag. Då blev det 60 km för den privata tränaren, skulle ha varit 100 km men hästen visade hälta i 2a grind. Synd. Men då fick jag erbjudande att starta 40 km på en annan häst, starten gick 50 min senare. Jag var ändå inställd på 100 km så varför inte. 270 km på 3 dagar. Fiiiiint! Utmaningen antogs, 10 km bockande häst, 10 km skötsam häst, 20 km jättetrött häst, jag fick hoppa av och promenera. Så inte riktigt 270 km ridning men jag tog mig iaf runt med den stackarn. Ingen häst som jag kommer rida igen. Skillnaden är enorm på hästarna i UAE. Vilka som är champions. De måste vara lätta, långbenta, stora och hårda med bra hjärta. De andra har inte en chans.
Nu startar träningen med mina kusar här hemma. Miller behöver bli starkare för att orka galoppera ända in i mål, han är snabb men saknar styrkan ännu. Ganzir och Elliot tränar redan kalasbra, de känns som miljonhästar båda två. Fast Elliot ska säljas. Det kommer bli mycket förändrar i mitt liv framöver så det är nödvändigt. Men jag hoppas att han går både 120 och kanske 160 år 2013. Vild och glad kille.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar